Historik

Helgasjön är idag en till ytan ca 55 km2 stor sjö, mitt i den södra utlöparen av det småländska höglandet, belägen vid 163 m.ö.h. Sjön är mycket flikig, uppvisar långsträckta djupdelar samt sidoliggande betydande höjder för detta landskapet. Sjön utgör del av Mörrumåns vattensystem.
Under mycket lång tid har berggrunden formats, först i ett smält tillstånd, Magma, då urberget skapats, därefter har andra bergarter kommit till, antingen som överskjutande delar eller genom sammansmält massa. Istider har brutit, malt och pressat ner material, vatten har forsat och burit grus, sten och block lång väg då värmen smält glaciärerna. Landhöjning, sprickbildning, överskjutande Flak och Landmassor har sedan format landskapet.

Under de senare perioderna, för drygt tio tusen år, vandrande jägar och fiskefolk in i den upptinande tundraliknande naturen, söderifrån. Helgasjön var vid den tiden annorlunda, sammanhängande med andra vida sjöar och vattendrag. I strida forsar strömmade vatten norrifrån. Landhöjningen har förändrat flödena. Där en gång en stor strid fors rann, löper idag kanske en liten å, en bäck. Sund har slutits, land har avskurit och idag finns där kanske en bördig äng eller slätt. Skogen har vuxit fram.

Helgasjön antages vara ett resultat av sätt och sprickbildningar. Det antages att flera sprickor löper just här samman, mötes och korsas. Dessa kan avläsas i naturen och av sjöns flikiga form.

Urlakning av material, grus och berggrund, innehållande rikligt med olika ämnen, därtill av skogens ved, mossar, påverkad av atmosfär, syra och den timliga nerbrytningen – transporterar ämnen vilka i sin tur ger upphov till andra idag påtagliga anhopningar, algbildning, växtlighet, nedfall och avsättning.

Helgasjön har till stor del botten av berg, sten och klippor, sand. I vattnet bildas Järnoxid som sjunker till bottnen, dels bildas rosenformade myrmalms anhopningar på bottnen, dels bildas kortlivade brunalger, bidragande till brunfärgning av vattnet, Då dessa sedimenterats bildas genom tusende år, gyttjebottnar. Sjön är näringsfattig – karaktäristiskt kan det ses med karga, steniga stränder, med avsaknad av större vassruggar. Micro faunan är dock riklig som ger möjlighet för ett omväxlande Fiskbestånd. Här trivs främst Abborre, Gös och Gädda men även Brax, Mört, Löja, Sutare m.fl. arter.

Det antages att sjön var grundare förr – men med byggande av regleringsdammar vid Bergsnäs, under 1500-talet, vid sjöns utlopp, söderut, kunde man höja vattenytan drygt en meter – därigenom skapade man även förutsättningen till att vattenfylla vallgravarna runt Kronobergs Fästning. Även andra grunder lades då under ytan.

Idag utgör sjön ett livaktigt inslag i det moderna samhället. I vissa delar finns det rikligt med fritidsbåtar, anläggningar och fritidsbebyggelse, till nöje och rekreation. Fritidsfisket stimuleras och är aktivt. Det genomströmmande vattnet kontrolleras kontinuerligt med höga Miljö aspekter. Vattenleden ner till havet är drygt 135 km och faller ca 280 meter. Under dess färd lämnar den kraft till fem olika större kraftverk. Då det strax lämnar å och forsmynningen nere i Blekinge har dess status nått bland de högsta i Sverige, ja i jämförelse, även med många andra kända fiskevatten – som ”Mörrumsån” med dess berömda laxfiske. Krönt av det där nyligen uppförda ”Laxens Hus”, ett fiskemuseum värt att bese. Med en tanke kan man fånga, glädjen, spänningen och fascinationen av den levande fisken – för fiskaren 6.000 år sedan för att vinna sin föda, som för dagens fritidsfiskare.